makeadifference.blogg.se

Återvände till Lycksele i helgen för att se hur livet pågår för familj, vänner och bekanta. Allt verkar ofta stå still, men ändå inte.

Bollen spelas fortfarande efter marken, barnen växer och vissa står kvar på ungefär samma plats där vi sist sågs.

Vissa har drabbats av goda och vissa av svåra test. Farbror, som jag såg och ser upp till, har tappat tal och halva kroppen, men fortfarande ler och skojar som inget har hänt.

Framförallt har han kärlek till sina nära och kära och krigar varje dag, en människa måste ha svårt att inte reflektera på livets korta 100 meterslopp när man får möjligheten att träffa en sådan människa. Att fortsätta springa trots man tappat halva förmågan att löpa, förtjänar beröm och eftertanke. Ikväll hoppas jag ge dig, farbror, och alla andra som har det svårt en tanke och varma ord.

Upp till bevis för oss som inte tappat allt.
Glädjas åt små saker för ljus finns överallt.
Jag önskar uppleva den dag då de dolda är klart som en himmel.
Då folk inte kan gömma sig mitt i allt vimmel.
Då viktiga saker läggs fram likt ett dukat middagsbord.
Handlingar och syfte väger tungt, likt minsta gärning och ord.
Livet pågår utan att man egentligen förstår.
Reflektera och sök en mening, det kan vara just ditt sista år.

Fanns så många människor att besöka, jag hoppas det kommer fler tillfällen. Alla jag såg, ni gör det kanon och glöm inte att jag bara är ett samtal bort.

Till alla jag inte hann träffa, förlåt.

Tills nästa gång vi ses; gör skillnad, små saker blir stora i slutet.