lär dig gå som de små

0kommentarer

Jag har aldrig känt mig så liten som när jag flyger.

Men om det beror på den fysiska biten, att man rent fysiskt saknar värde om man jämnför med den höjd och fart ett flygplan verkar på eller har det med psykiska hjälplösheten att göra, hjälplösheten att man vet att om något går fel har man inte ens en lottomiljonärschans att överleva, har jag svårt sätta fingret på.

I helgen dejtade jag delvis en liten bebis, Figuireido, och han motsvarade alla förväntningar och ärde mig så otroligt mycket. Luktade gott och log dygnets alla vakna timmar och fokuserade endast på tre stora bekymmer: mat, toalettbesök och sömn. Då dessa tre var tillfredsställda såg livet ut att vara perfekt.

Var/När någonstans tappade vi andra människor detta barnasinne?
Varför är jag inte nöjd med dagens situation?
Räcker det inte med att få chansen att tillhöra någon eller några familjer?
Räcker det inte med att lyckas med att folk nära dig är nöjda?
Varför räcker det inte med att glädjas åt att man faktiskt klarar av det man gör och att man gör det bra?

Spelar du fotboll, men trivs inte på din position, varför kompromissar du inte och spelar där du har störst chans att bli proffs? Jobbar du och inte är nöjd, varför är det egentligen ett bekymmer då du faktiskt har ett jobb?

Jag tror att det är just det barnasinnet och tricket med att leva i nuet som gör att folk åstadkommer grymt bra saker här i livet. Och det har proffsen lärt sig av bebisarna.

Det enda som jag tycker att de små saknar är empatin vi känner för andra då de till exempel mister jobbet, dör eller skadas på det ena eller andra sättet. Men ska jag vara ärlig så känns det ibland som om vi vuxna människor här i världen saknar den förmågan.

Så back to basic, fokus på enkla saker i vardagen så skapar du ett eko i det så enkla jordelivet.

Så otroligt tacksam för mitt liv, det jag har fått och det jag sakna och det jag fått och gett men somnar dock med känslan av att jag gärna vaknar ännu en dag för att jag har så mycket att ta igen och gottgöra för.

Om jag ska vara helt ärlig saknar dock att prata med en och annan vän, typ Krikkes bäste vän, världens bästa portugis, och en och annan kosovoalban.

I morgon väntar en ny arbetsvecka med massor att göra och en helt ny värld att se på, med ständigt nyfikna ögon.

Make a diffrence. C

Kommentera

Publiceras ej