Vi är samhället. Samhället är vi.
0kommentarer
Börjar dagen med att försöka dela ut en macka till en nedkyld människa på Vasaplan. Letade i en timme och hittade till slut en man och kvinna. Frågade efter Bert eftersom jag kände honom sen igår. Han var tydligen på ÖG (Öppen Gemenskap), jag frågade om de två var hungriga, men mannen svarade argt "att det var han minsann inte". Jag sa att jag lämnar den här på sidan och om de vill ha den så kan de ta den senare, syntes så tydligt att han skämdes att ta emot mat. Kvinnan närmade sig sakta påsen, varpå mannen skrek åt mig att inte skräpa ner. Jag vände aldrig om och hoppas att hon vågade äta den. Det som jag reflekterar mest över är; var är de människor som borde ta hand om dessa människor? Dotter, son, vän eller fru/man?
Det ska inte vara så här, vi måste göra något. 60 åringar som hänger på stan i busskurer i tjugo graders kyla. Samhället sviker dessa individer och alla är vi skyldiga. Jag har börjat betala tillbaka.
Frågan är om en människa verkligen kan göra skillnad? Mitt svar? Det beror på människan.
Agerar referens åt en vän i södra Sverige. Hoppas det går bra! Sitter med på ett intressant lunchmöte och tjänstemän som imponerar. Ringer åt en vän och skriver ut ansökningar åt honom.
Avslutar dagen med träning och njutaer av underbar mat, en kopp te och mumsig sockerkaka. Vilken verklighet.
Vad gör du?
"MaKe A dIfFeReNcE"
Kommentera